Sammanställningen av
koncentrationslägerna har blivit gjord av min älskade lillebror, Niclas "Kalle"
Rosenberg. Min bror har lagt ner många timmar på att leta upp informationen på
internet. Eftersom det är en enorm massa fakta om dessa läger så kan självklart
några fel smyga sig in. Om du som läsare finner direkta felaktigheter, är du
välkommen att kontakta mig. Tack för din hjälp.
Ronny Friman
Niclas "Kalle" Rosenberg
Det fanns omkring 25
huvudläger (tyska Hauptlager) i Nazityskland. Till dessa huvudläger hörde
över 1.000 satellitläger (tyska Aussenlager, Nebenlager) varav de flesta
etablerades under krigsåren. Jag kommer inte att ta upp samtliga läger här utan
endast de mest kända.
Auschwitz
Auschwitz är det tyska
namnet på den polska staden Oświęcim som ligger cirka 60 kilometer väster om
Kraków i sydöstra Polen.
KZ Auschwitz var det största
av Nazitysklands koncentrations- och förintelseläger. Lägret var verksamt från
1940 till januari 1945. KZ är en förkortning av det tyska ordet
Konzentrationslager.
Auschwitz bestod av tre
huvudläger:
Auschwitz I,
koncentrationsläger och lägrens administrativa centrum.
Auschwitz II-Birkenau, koncentrations- och förintelseläger.
Auschwitz III-Monowitz, arbetsläger med bland annat fabriken IG Farben. Omkring
1.300.000 personer deporterades till Auschwitz, av dessa dog 1.100.000 i lägret.
Nittio procent av dem var judar. De övriga var polacker, romer, sovjetiska
krigsfångar och personer av annan nationalitet.
Bakgrund
Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen vilket blev inledningen till andra
världskriget och till tyskarnas expansionskrig i öst. Den västra delen av Polen
annekterades och inlemmades i Tyska riket. Den sydöstra delen av Polen
ockuperades och blev den tyska regionen General-guvernementet. Det var i
närheten av och i General-guvernementet som förintelselägren byggdes: Chelmno,
Sobibór, Majdanek, Treblinka, Belzec, och Auschwitz-Birkenau.
Bland de första aktioner nazisterna genomförde i Polen 1939/1940 var att fängsla
polska akademiker och att föra samman judar i getton. Anläggandet av
koncentrationsläger i öst hör samman med den nazistiska regimens Generalplan Öst
(tyska Generalplan Ost) som utarbetades i olika omgångar mellan 1939 och 1942.
Generalplan Öst var en hemlig plan för den tyska kolonialiseringen av Östeuropa.
Planen innehöll bland annat riktlinjer för etnisk rensning – alla judar, romer
och polacker i området skulle fördrivas. Judar och romer skulle avlägsnas,
polacker och andra folkgrupper skulle användas som slavarbetare.
Förintelselägren anlades efter att nazisterna inlett Operation Reinhard hösten
1941. Operation Reinhard var planen för utrotandet av alla judar i
Generalguvernementet; för detta ändamål inrättades 1942 förintelselägren Belzec,
Sobibór och Treblinka II. Även Auschwitz II-Birkenau började byggas vid denna
tid. Nazisternas planer att eliminera judarna blev alltmer omfattande; vid
Wannseekonferensen den 20 januari 1942 inkluderades alla Europas judar i deras
planer.
När chefen för säkerhetsministeriet Reinhard Heydrich lade fram riktlinjerna för
verkställandet av ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” presenterade han ett
dokument som visar tyskarnas beräkningar över den judiska befolkningen i alla
Europas stater. Vid konferensen deltog representanter från tyska myndigheter,
ministerier och från säkerhets- och kriminalpolisen som nu fick instruktioner
för administrerandet och genomförandet av ”den slutgiltiga lösningen”.
KZ Auschwitz inrättades i gamla polska armébaracker under våren 1940 av den
tyska polisen när alla fängelser i Generalguvernementet blivit överfulla. I mars
1941 besöktes lägret av Heinrich Himmler som några månader senare beordrade att
det skulle byggas ut för att kunna ta emot mer slavarbetskraft och fler judar.
När SS:s arkitekter 1942 utförde ritningarna för Auschwitz-Birkenau innefattade
det 600 byggnader. Vid krigsslutet 1945 hade drygt 300 av dem uppförts.
Fram till 1945 växte KZ Auschwitz till att omfatta 40 läger och satellitläger
(tyska Nebenlager). Lägrets så kallade ”intresseområde” (tyska Interessengebiet),
som inbegrep Auschwitz I, II och III, sträckte sig över fyrtio kvadratkilometer.
Under Auschwitz expansion 1944 fanns det i de tre lägren 135.000 personer (som
jämförelse kan nämnas tätorten Uppsala med 128.000 invånare 2005).
Lägrets två perioder
KZ Auschwitz kan sägas ha
två perioder:
Från 1940 till sommaren
1942. Under denna tid var Auschwitz framför allt ett koncentrations- och
arbetsläger för polacker, sovjetiska krigsfångar och judar. Ingen storskaligt
systematiskt mördande pågick; fångar avled av svält, hårt arbete, vid
dödsskjutningar och av injektioner. Lägerfångarna användes som arbetskraft vid
byggprojekt, industrier och jordbruk knutna till lägret.
Från sommaren 1942 till och med 1944. Lägret blir nu även ett förintelseläger
för utrotandet av Europas judar. Lägrets olika delar får specialiserade
funktioner som 1943 organiseras i tre enheter:
1. Auschwitz I, det ursprungliga koncentrationslägret; platsen fungerade som ett
administrativt centrum för hela komplexet; byggnaderna var tidigare kaserner för
den polska armén och tusentals polska intellektuella och sovjetiska krigsfångar
mördades här.
2. Auschwitz II, omfattande Birkenau och satellitläger med jordbruk. Detta läger
var förintelselägret där gaskamrar och krematorier installerades och det
systematiska mördandet av judar utförs. Auschwitz II var även lägret där
”reservarbetskraft” hölls internerad. Här mördades större delen av de cirka en
miljon judar, 74.000 polacker och 20.000 romer som dog i Auschwitz.
3.Auschwitz III (Monowitz), var ett arbetsläger som byggts upp med företaget IG
Farben för gummifabriken Buna-Werke. Lägret försåg även fabriker underställda
Auschwitz i regionerna Schlesien, Böhmen och Mähren med arbetskraft.
Gaskamrarna
I augusti och september 1941 gjordes de första experimenten med gas – flera
tåglaster med sovjetiska krigsfångar avrättades med Zyklon B-gas i huvudlägret i
Auschwitz. Några månader senare, i början av 1942, börjar man använda två
provisoriska gaskamrar i Birkenau med kapacitet för cirka tusen personer.
Offrens kroppar kastades i massgravar som sedan brändes. På våren 1943 ersätts
de provisoriska gaskamrarna med fyra nybyggda gaskamrar med förbränningsugnar (krematorier).
Dessa hade en kapacitet på 4.416 personer per dygn enligt officiella källor.
Kapaciteten kunde ökas till 8.000 per dygn genom att kremeringstiden förkortades.
Från och med 1942 mördades de flesta av lägrets offer genom gasning.
Selektionerna
Selektion innebar att de som anlände till Auschwitz vid ankomsten delades upp i
olika grupper. Först skildes män och kvinnor åt, därefter skildes de
”arbetsdugliga” från de som inte ansågs ”arbetsdugliga”. Svaga, sjuka, gamla och
barn, men även andra, sorterades ut som icke dugliga. Dessa fördes direkt till
gaskamrarna. De som sändes till gaskamrarna registrerades inte, de fick inget
fångnummer. Icke-judiska fångar gick inte igenom selektion, i regel
registrerades de alla.
Fångar anländer och avlivas
Våren 1940 beslutar nazityska SS att uppföra koncentrationslägret i de polska
armébarackerna i närheten av Oświęcim, och knappt tre månader senare, den 20
maj, anländer den första fångtransporten till lägret – trettio interner från
Sachsenhausen. Den första större fångtransporten tas emot i Auschwitz den 14
juni 1940, då 728 polska politiska fångar och ett okänt antal judar deporteras
från Tarnów. Därefter kom polacker som arresterats i Wisnicz, Katowice, Krakow
och Warszawa.
Reichsführer-SS Heinrich Himmler besöker Auschwitz den 1 mars 1941. Då
närbelägna fabriker använde fångar som arbetskraft, var Himmler intresserad av
hur många fångar lägret kunde hysa. Himmler beordrar att Auschwitz I skall
byggas ut och kunna hålla 30.000 interner samt att ett andra läger, nära
Birkenau, skall uppföras med kapacitet för cirka 100.000 ryska krigsfångar.
De första gasningarna av fångar äger rum den 3 september 1941 i Auschwitz I. SS-Hauptsturmführer
Karl Fritzsch testar Zyklon B, och under hans befäl mördas 600 ryska krigsfångar
samt 250 sjuka interner.
I oktober 1941 kommer omkring 10.000 sovjetiska krigsfångar till Auschwitz I,
Himmler informerar i slutet av januari 1942 inspektören för
koncentrationslägren, Richard Glücks, att cirka 100.000 judar och cirka 50.000
judinnor kommer att deporteras som tvångsarbetskraft från Tyskland till
Auschwitz. Gettot i Beuthen (dagens Bytom) stängs, och 982 judar anländer i
mitten av februari 1942 för att direkt efter ankomsten mördas i lägrets
gaskamrar.
Under 1942 kommer de första transporterna av judar från andra länder, från
Slovakien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Jugoslavien, Böhmen-Mähren (Theresienstadt)
och Norge. 1943 följer transporter från Grekland och Italien. Den 29 januari
1943 beslutar RSHA att samtliga romer i Tyskland, Österrike och
riksprotektoratet Böhmen och Mähren skall deporteras till Auschwitz. 23.000
interneras i det så kallade Zigenarfamiljelägret i Birkenau. 1944 gasas 5.600 av
dem ihjäl, de övriga dör av svält och sjukdom.
Under sommaren 1944 nåddes kulmen på mördandet när omkring en halv miljon
ungerska judar ankommer till Birkenau. Tre till fyra tågtransporter anlände
varje dag med mellan 3.000 och 3.500 människor. Av dessa togs en tiondel ut till
arbete medan de övriga fördes direkt till krematorierna. Den 2 november 1944
avbröts massmorden i Auschwitz-Birkenau. Den sista transporten av judar anlände
den 5 januari 1945 från Berlin. Dagen därpå hängdes fyra judiska kvinnor, efter
att de hade anklagats för att smuggla in sprängmedel i lägret.
Röda Armén närmar sig och
lägret evakueras
Under sommaren 1944 tränger Röda Armén genom Vitryssland och når under hösten
Warszawa. Himmler ger då order om att Auschwitz och andra läger i öst ska
evakueras. Evakueringen av Auschwitz inleds den 18 januari 1945. De flesta av de
66.020 fångar som fanns i lägret tvingades marschera i så kallade dödsmarscher i
riktning mot Tyskland, med koncentrationslägren Gross-Rosen, Bergen-Belsen och
Buchenwald som mål. Tusentals fångar sköts längs vägen eller dog av utmattning.
De fångar som fanns kvar i Auschwitz var för sjuka för att kunna delta i
evakueringen. Den 27 januari 1945 befriade allierade trupper, det vill säga Röda
armén under ledning av marskalk Ivan Konjev, de som fanns kvar, vilket var
sammanlagt 7.000 fångar. SS-soldaterna i lägret hade då försökt förstöra alla
bevis för Förintelsen; bränt arkiv och sprängt gaskamrarna och krematorierna,
för att därefter fly därifrån.
Antal fångar och dödsoffer
I Auschwitz internerades och mördades judar och romer från så gott som hela
Europa, polacker, sovjetiska krigsfångar och ett mindre antal tjecker, vitryssar,
jugoslaver, fransmän, österrikare och tyskar.
Av de cirka 1.100.000 judar som deporterades till Auschwitz dog omkring en
miljon.
Mellan 140.000 och 150.000 polacker internerades i Auschwitz, av dessa avled
omkring 75.000.
23.000 romer fanns i ”Zigenarfamiljelägret” i Birkenau. 20.000 av dem dog.
Hösten 1941 kom 10.000 sovjetiska krigsfångar till Auschwitz, efter fem månader
hade 9.000 avlidit av svält eller dödats. Vid krigsslutet internerades fler
krigsfångar. Det uppskattas att omkring 15.000 sovjetiska krigsfångar dog i
Auschwitz.
Förutom judar, romer, polacker och krigsfångar fanns omkring 25.000 personer av
annan nationalitet i lägren. 10.000 till 15.000 av dem avled.
Nuvarande status: Bevarat
med museum.
Adress: Więźniów Oświęcimia 20, 32-600 Oświęcim.
http://en.auschwitz.org
www.auschwitz.org.pl
Dachau
Dachau är en liten
småstad med ca 40.000 invånare. Lägret låg utanför staden 20 km nordväst om
München i Bayern.
I mars 1933 upprättade nazisterna ett koncentrationsläger i en gammal krutfabrik
och blev sedermera det första officiella koncentrationslägret. Detta med
anledning av att Bayern fick en nazistisk inrikesminister (Adolf Wagner) i mars
1933. När koncentrationslägren omorganiserades 1936 behölls Dachau. Nazisterna
började då att fängsla homosexuella, Jehovas vittnen, präster, frimurare,
prostituerade, judar och fångarna fick utföra hårt arbete. Dachau fick som
nazismens första läger agera modell för alla andra koncentrationsläger som
upprättades runt om i Tyskland och Europa. Dachau anpassades först för att klara
av en kapacitet av 5.000 fångar, men 1937 visade sig detta vara otillräckligt och
man byggde därför ut lägret 1938. De första fångarna som sattes i Dachau var
politiska fångar. De frigavs i regel efter ett par månader eller upp till ett år
då nazisterna ansåg att de anpassats till det nya Tyskland.
Efter krigsutbrottet kom Dachau att förse hela den sydtyska krigsindustrin med
slavarbetare. I block 5 utförde Dr Sigmund Rascher medicinska experiment på
fångar som utsattes för syrebrist, saltvattensförtäring, svält och nedkylning.
Experimenten blev noggrant dokumenterade. På våren 1942 upprättades ett
krematorium med två ugnar intill lägret. På våren 1943 byggdes ett större
krematorium med sex ugnar bredvid det gamla. Det nya krematoriet kallades för
Baracke X och bestod förutom av kremeringsugnar även av bl.a. en gaskammare, ett
likrum och desinfektionsrum för kläder. Huruvida SS använde gaskammaren eller
inte är något som fortfarande diskuteras. Enligt museet så användes den inte. Ca
2,5 kilometer norr om lägret i en by som heter Hebertshausen hade SS en
skjutbana och där sköts ca 4.000 sovjetiska krigsfångar. Auschwitz första
kommendant Rudolf Höss tjänstgjorde först i Dachau och det var härifrån han fick
idén med att ha texten "Arbeit macht frei" även över lägergrinden i Auschwitz.
För att öka krigsproduktionen fick Dachau under sommaren och hösten 1944 flera
underläger. Man vet idag att Dachau hade minst 30 stora underläger där över
30.000 fångar arbetade enbart med produktion av krigsmaterial. Många tusen
fångar dog i dessa underläger. Den 26 april 1945 började de amerikanska
styrkorna närma sig Dachau. Det fanns då ca 67.500 registrerade fångar i lägret
och dess underläger, mer än hälften fanns i huvudlägret. Av dessa var 43.350
politiska fångar och ca 22.100 judar. Den dagen tvingades ca 7.000 fångar ut på
en dödsmarsch från Dachau till staden Tegernsee längre söderut.
Den 29 april 1945 befriades lägret av den amerikanska armén. När de närmade sig
lägret fann de 30 tågvagnar fyllda med döda människor i olika stadier av
upplösning. I början av maj 1945 befriade amerikanska styrkor även de fångar som
tvingats ut på dödsmarschen. Barackerna brändes ner pga ohyra och i likhet
Bergen-Belsen och Buchenwald blev befrielsen filmad. Enligt nazistiska dokument
registrerades mellan 1933 och 1945 206.000 fångar, men troligtvis är siffran
större då fångar anlände utan att registreras. Mellan 30.000-40.000 människor
mördades i lägret.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum.
Adress: Alte Römerstrasse 75, 85221 Dachau.
Själva fånglägret (museet) var egentligen bara en liten del av lägret. Hela
Dachau stad var egentligen en del utav koncentrationslägret. Den lokala
turistbyrån i Dachau försöker så gott det går att visa att Dachau består av mer
än just det första nazistiska koncentrationslägret. Men staden kommer för all
tid och evighet att förknippas med det första och ett utav de mest kända
nazistiska koncentrationslägren.
www.kz-gedenkstaette-dachau.de
 |
